Hur dum får man bli?

Läser på familjeliv om en karl som tycker synd om sig själv för att han numera inte får något sex av sin fru för att han fick ett ryck av ärlighet och berättade för henne att han tyckte att hon var tjock innan jul.

Helt rätt att vägra sex i ett sånt läge, anser jag. För han hade nämligen inte ens fått FRÅGAN om hon var tjock eller ej. Att vara diplomatisk och säga ärligt att jo, lite har du väl lagt på dig, men det är bara mer att tycka om, det hade varit ok om man ställt frågan. Men att bara häva ur sig?!
Var fan är folkvettet i dagens förhållanden, det undrar jag ibland faktiskt..


Det är fan inte synd om er!

Varför skriver så många på Familjeliv om hur dåliga deras förhållanden är? Hjälper det? Blir det ändring?? I think not. Jag fattar liksom inte varför man skriver om hur dåligt man har det och tror att det ska hjälpa att andra läser om skiten? Vore det inte bättre att ta ansvar för sitt liv och försöka få till en förändring, något som gör att man kommer ifrån det negativa, vare sig det rör sig om att man börjar gå i terapi, skickar ut patrasket ur sitt liv en gång för alla eller att man sätter sig ner och pratar om vad det nu är.
INGEN annan än man själv kan göra att saker ändras till det bättre. I slutänden är det ändå var och ens ansvar att se om sitt eget hus, så att säga. Vill man vara lycklig så får man banne mig jobba sig dit själv med, ingen kan göra det åt dig. Man kan få hjälp. Men bara du själv kan ta det avgörande steget.

Har du en karlslok som vägrar befatta sig med barnen och hushållet? Jamen bra. Då kan du ha det så tills dess att du antingen ställer ultimatum-och står för det. Eller tills du slänger ut honom. Alternativt flyttar själv.
Det är klart att det inte är kul. Men det kanske är ett måste om man ska få må bättre. Och det är ingen på hela Familjeliv som kan göra det ÅT dig. Det måste komma från den det GÄLLER.

Jag tror jag har hittat flera hundra sådana trådar i lite skiftande varianter. Jag fattar inte vad folk tänker med. Stå upp för sin rätt till att ha ett liv, det verkar inte vara något man gör numera..eller?
Jag blir så jävla trött!
Är man inte beredd att göra något åt saken, då ska man fan inte klaga på sitt liv heller. Allvarligt talat. SKÄRPNING!
(Nu menar jag inte de som blir misshandlade, även om det är lika mycket upp till dem att komma upp med mod och vilja nog att ta sig ur det.. men där är det en annan svårighet eftersom det kan slå väldigt fel om man misslyckas.)


RSS 2.0