Gör klart kanske?
En sak som jag stör mig oerhört på när det gäller min sambo, trots att han för det mesta är underbar, är att han alltid ska vandra mellan projekten. Vissa blir klara, men majoriteten blir på standby.
Ett typiskt scenario:
Han ska hänga tvätt. Ser på vägen till badrummet att tvättställningen blivit lite sned, behöver dra åt en skruv. Hämtar en skruvmejsel. Ser där verktygen är att det finns ett perfekt hål som redan är klart, så han behöver bara borra ett hål till för att få upp förvaringen med spik, skruv osv i. Borrar hålet, letar efter plugg. Ser att det fanns disktrasor som ska till köket, de har hamnat fel. Tar disktrasorna och lämnar i köket. Ser att det är äckligt kaffe i bryggaren. Häller ut och sätter på nytt. Tar fram en mugg, ser att den är sprucken, tänker kassera den, går till hallen och ska ta på skorna för att lämna muggen i miljöstationen direkt. Hunden kommer och gnäller. Han kopplar hunden och ställer muggen på hallbordet. Promenerar med hunden, kommer hem, upptäcker muggen osv.
I slutänden kliar han sig i skallen och undrar vad han höll på med egentligen..
Tvätten är för länge sedan glömd, och tio andra projekt är påbörjade.
Det är jättebra att göra saker. Men man kan ju göra klart det man påbörjar och sedan gå till nästa sak. Kanske gå ett varv och sen skriva en lista och numrera sakern i den ordning de ska prioriteras. Men så gör han sällan. Det är jag som står för listorna i det här hemmet :o)
Det positiva: När jag kommer med en lista med saker jag vill ha gjorda och verkligen säger att DET ska göras först sen DET sen DET. Då GÖR han det. I den ordningen. Men det är väl fan att han inte kan göra det UTAN lista?
Och en sak till. Varför måste man stanna upp så fort man går förbi en TV? Han stannar ALLTID till och kollar lite på TV om han ska göra något i vardagsrummet. Varför gör man så? Tv:n springer inte iväg, den finns kvar även 20 sekunder senare när han har hämtat eller lämnat det som skulle hämtas eller lämnas. Då kan han gå tillbaka och titta hur länge som helst. Men det verkar roligare att stanna till just när jag VÄNTAR på honom. Vet inte varför, men så är det tydligen... Skumt.
Ett typiskt scenario:
Han ska hänga tvätt. Ser på vägen till badrummet att tvättställningen blivit lite sned, behöver dra åt en skruv. Hämtar en skruvmejsel. Ser där verktygen är att det finns ett perfekt hål som redan är klart, så han behöver bara borra ett hål till för att få upp förvaringen med spik, skruv osv i. Borrar hålet, letar efter plugg. Ser att det fanns disktrasor som ska till köket, de har hamnat fel. Tar disktrasorna och lämnar i köket. Ser att det är äckligt kaffe i bryggaren. Häller ut och sätter på nytt. Tar fram en mugg, ser att den är sprucken, tänker kassera den, går till hallen och ska ta på skorna för att lämna muggen i miljöstationen direkt. Hunden kommer och gnäller. Han kopplar hunden och ställer muggen på hallbordet. Promenerar med hunden, kommer hem, upptäcker muggen osv.
I slutänden kliar han sig i skallen och undrar vad han höll på med egentligen..
Det är jättebra att göra saker. Men man kan ju göra klart det man påbörjar och sedan gå till nästa sak. Kanske gå ett varv och sen skriva en lista och numrera sakern i den ordning de ska prioriteras. Men så gör han sällan. Det är jag som står för listorna i det här hemmet :o)
Det positiva: När jag kommer med en lista med saker jag vill ha gjorda och verkligen säger att DET ska göras först sen DET sen DET. Då GÖR han det. I den ordningen. Men det är väl fan att han inte kan göra det UTAN lista?
Och en sak till. Varför måste man stanna upp så fort man går förbi en TV? Han stannar ALLTID till och kollar lite på TV om han ska göra något i vardagsrummet. Varför gör man så? Tv:n springer inte iväg, den finns kvar även 20 sekunder senare när han har hämtat eller lämnat det som skulle hämtas eller lämnas. Då kan han gå tillbaka och titta hur länge som helst. Men det verkar roligare att stanna till just när jag VÄNTAR på honom. Vet inte varför, men så är det tydligen... Skumt.
Lite fundersam
Varför anses man vara en dålig mamma för att man inte är hemma med sitt barn dygnets alla timmar? Är det skillnad på när pappan är borta och när mamman är borta, om man kör med ersättning? Jag tycker ju inte det, kan jag säga. Varför har mamman första tjing på att vara förälder jämt, är inte pappan också förälder?!
Det låter smått absurt i min värld. Skulle pappan inte klara att vara förälder medan mamman sover, går på stan eller åker till stallet? What's the big deal, liksom?!
Ärligt talat, förtjänar inte mamman lite ensamtid när hon kånkat runt på lillplutten eller lillpluttan i nio månader, verkligen? Jag tycker det vore det mest naturliga i världen. Våga inte säga att mamman är en dålig mamma för hon tar sig tid att tänka på sig själv, för det kan man hårddra in absurdum. Tycker man så, då kan mamman inte ta en dusch utan bebis. Då kan inte mamman se en film på tv utan att ha bebis i knät. Man kan inte heller åka och klippa sig eller gå till tandläkaren utan bebis. Då får bebisen problem med anknytningen. Verkligen.
Folk är för fan sjuka i huvudet. Anknytningen tar INTE skada om mamma drar iväg de fyra timmar som bebisen ändå sover mitt på dagen. Även om bebisen är vaken så händer inget katastrofalt. Det enda som händer är att pappan får en chans att vara just pappa. Ohmygooood vilken katastrof!
/Fröken Störig
Det låter smått absurt i min värld. Skulle pappan inte klara att vara förälder medan mamman sover, går på stan eller åker till stallet? What's the big deal, liksom?!
Ärligt talat, förtjänar inte mamman lite ensamtid när hon kånkat runt på lillplutten eller lillpluttan i nio månader, verkligen? Jag tycker det vore det mest naturliga i världen. Våga inte säga att mamman är en dålig mamma för hon tar sig tid att tänka på sig själv, för det kan man hårddra in absurdum. Tycker man så, då kan mamman inte ta en dusch utan bebis. Då kan inte mamman se en film på tv utan att ha bebis i knät. Man kan inte heller åka och klippa sig eller gå till tandläkaren utan bebis. Då får bebisen problem med anknytningen. Verkligen.
Folk är för fan sjuka i huvudet. Anknytningen tar INTE skada om mamma drar iväg de fyra timmar som bebisen ändå sover mitt på dagen. Även om bebisen är vaken så händer inget katastrofalt. Det enda som händer är att pappan får en chans att vara just pappa. Ohmygooood vilken katastrof!
/Fröken Störig
